Efter ett par år som arbetsterapeut i Stockholm flyttade Aikaterini Bournaka till Uppsala och Akademiska sjukhuset, där hon just nu jobbar inom öppenvården på reumatologimottagningen med patienter som har en reumatisk diagnos. Generellt kan man säga att arbetsterapeuten har som mål att patienten ska uppnå välbefinnande och livskvalitet i sin vardag vid nedsatt eller förändrad aktivitetsförmåga, orsakad av sjukdom eller olyckshändelse.

– De jag träffar kan ha ont, uppleva trötthet och har svårt att klara av vissa vardagliga aktiviteter som till exempel att ta sig upp på morgonen, knyta skorna, gå uppför en trappa eller borsta tänderna, säger Aikaterini. Det kan även vara så att man hanterar dessa vardagsrutiner, men upplever att all energi går åt till att genomföra dem, och sedan finns ingen kraft över till allt annat man vill syssla under dagen.

Vad kan arbetsterapeuten göra för att underlätta patientens vardag så att livet kan levas på ett bra sätt?
– Vi ser människan som en helhet, och tänker inte bara på de aktiviteter som är nödvändiga för att klara vardagen, utan även det som man vill och har lust att göra. För att kunna hjälpa så måste jag veta så mycket som möjligt om patienten. Det börjar med en intervju där jag identifierar de faktorer som kan vara hindrande för att patienten ska må bra och uppnå sina mål. Det kan handla om att hitta nya strategier och hjälpmedel som underlättar. Men vi tittar även på bostaden, vilka förändringar kan göras där? I det här yrket måste man vara kreativ och uppfinningsrik. Det är en fantastisk känsla att se sin patient göra framsteg och komma närmare sina mål med stöd av mina insatser. Det fyller mig med energi och arbetsglädje, säger Aikaterini.

– Under mina år som arbetsterapeut har jag många exempel på goda resultat. Inte minst gäller det personer som varit inneliggande på IVA i flera veckor och fått en stor försämring i sin aktivitetsförmåga – och som bland annat efter mina insatser kunnat komma upp och börja delta i aktiviteter. Jag har sett människor med tårar i ögonen för att livet vänt till det bättre. I morse träffade jag en kvinna som tidigare lade all energi på det hon måste göra, och sedan var hon helt slut. Hon deltog i en rehab-grupp på fem veckor där vi bland annat talade om hur man kan arbeta mer ergonomiskt på ett arbetsbesparande sätt. Den här kvinnan fick verktyg och hittade sätt som gör att hon numera både klarar vardagsrutinerna, och även det hon vill och har lust att göra, till exempel träna, vilket tidigare inte var möjligt.