Mikael Fritzing sadlade om mitt i livet och började läsa till läkare

Vi ska träffas på Akademiska sjukhuset ingång 40, i närheten av ambulansintaget, där Mikael Fritzing ska möta mig. Han är ledig i dag och vi får ett konferensrum för oss själva.

Mikael Fritzing kommer från Stockholm, men växte upp i Borlänge. Nu bor han utanför Uppsala med hustrun Lotta och två barn.

Vi har en gemensam beröringspunkt, visar det sig. Nämligen intresset för gamla Volvo-bilar. Mikael har bland annat en Volvo 164, ett vackert egenrenoverat exemplar som han gärna visar bilder på i mobilen.

Men det var IT-chefen som sadlade om till läkare vid mogen ålder som det skulle handla om här.

Vi tar det från början.

Efter gymnasiet flyttade Mikael till Uppsala för att påbörja en gymnasielärarutbildning.

– Fast det var inte min grej. Så jag började jobba och körde buss några år för att så småningom börja plugga igen, och den här gången blev det en systemvetenskaplig utbildning.

Mikael fick jobb som systemutvecklare på ett Telia-ägt bolag och avancerade till IT-chef. Med åren blev det flera befattningar som IT-chef, bland annat för lokaltrafiken i Uppsala där han tidigare kört buss.

Vad var det som hände? Du sadlade om och började läsa till läkare?
– Ja, men det kom inte plötsligt. Det var en lång process, säger Mikael. Redan några år efter gymnasiet föddes en idé om att bli läkare, gärna inom någon akutverksamhet. Men jag var inte klar över hur utbildningen såg ut, och hade definitivt inte de gymnasiebetyg som krävdes. Det kändes helt ouppnåeligt.

Men tankarna på att bli läkare fanns kvar, berättar Mikael, och han bestämde sig så småningom för att läsa upp betygen, särskilt biologi. Det gick bra, liksom även högskoleprovet.

I januari 2015, vid 47 års ålder kunde Mikael börja på läkarprogrammet i Uppsala. En tidig dröm gick i uppfyllelse.

Berätta om utbildningen.
– Grundutbildningen är fem och ett halvt år på universitetet. De två första åren handlar om teoretisk kunskap. Den resterande tiden är man omväxlande på sjukhus och i föreläsningssalen. Därefter examination och AT-tjänstgöring i minst arton månader på sjukhus och vårdcentral. När allt detta är klart så får man sin läkarlegitimation och kan börja söka specialisering som är på fem år.

Var befinner du dig nu i din utbildning?
– Jag är ett knappt år in i min specialisttjänstgöring inom akutsjukvård. Det är en bred specialitet som jag tycker är väldigt intressant.

Har du någon gång reflekterat över din ålder i sammanhanget. Att du helt enkelt skulle vara för gammal för att börja något nytt?
Mikael dröjer lite med svaret.

– Jag har nog inte tänkt så. Men kanske att om jag väntar ännu längre så blir jag för gammal. Jag har ett par gånger mötts av förutfattade meningar om att jag inte skulle kunna bli tillräckligt bra i yrket. Men jag har ju å andra sidan ganska lång livserfarenhet där jag mött människor i olika situationer. Det är absolut en styrka i läkaryrket.

Hur ser en dag ut på akuten?
– Jag jobbar antingen dag eller natt. Den stora akutmottagningen är för närvarande indelad i tre olika linjer: medicin, kirurgi och ortopedi. I de här kategorierna finns alltid bemanning och jag arbetar framför allt med medicin eller kirurgi.

Vad är din uppgift när det till exempel kommer in en skadad vid en trafikolycka?
– Först kommer ju larmet med uppgifter om nivå på skadeläget, där trauma 1 är mest allvarligt. Patienten kommer in i akutrummet där allt förbereds. Min roll i det läget är som undersökande läkare. Jag står vid patienten och säger högt vad jag ser, hör och känner till traumaledaren och läkarna runt omkring som har olika specialiteter. Så tas beslut om vad som ska göras.

Och så en sista fråga i den här intervjun: Blev det som du tänkt när du en gång hoppades på att kunna bli läkare?
Mikael tänker efter några sekunder. Sedan kommer ett obetingat ja.

– Och jag vill gärna tillägga: att börja sin utbildning lite senare är ingen nackdel.